
(Updated 2025)
Att inreda med speglar har blivit stort på inredningsfronten. Framförallt kommer denna spegeltrend från hemmen på Instagram. De runda speglarna har blivit för vår tid vad spegelväggen var för 80-talet. Det många kanske inte vet är att speglar inte bara är snygga, de fungerar även som förstorande faktor i hemmet. Genom reflektionen som ges från spegeln luras ögat att hemmet är mycket större än det är.
Ni kan alltså enkelt förstora ett litet hem med rätt val av speglar. Sedan är det såklart en njutning att se på vackra speglar också. Speglar passar överallt – från hall till badrum.
I detta inlägget tipsar jag hur ni kan inreda med speglar och få hemmet att se större ut. Här är sju typer av speglar som verkligen gör skillnad, och hur du använder dem för att lyfta känslan i ditt hem.
Tänk först och främst på vad spegeln ska spegla. Ett fönster? En vacker vägglampa? Ett konstverk? Allt det blir i så fall dubbelt. Men om den fångar ett stökigt hörn eller en tv-sladd, då förstärks även det. Därför är placeringen A och O. En spegel mitt emot ett fönster är ett klassiskt knep för att skapa mer ljus. Men också snett intill ett fönster, där den kan fånga både dagsljus och skuggspel, ger en mjukare effekt.
Storleken på spegeln styr uttrycket. En för liten spegel på en stor vägg ser lätt vilsen ut – som om något saknas. En större spegel däremot fyller upp utrymmet och skapar en slags arkitektonisk balans. Om du ska hänga spegel ovanför ett sideboard, tänk att den bör vara minst två tredjedelar av möbelns bredd. Och i stora rum, våga gå riktigt stort – det ger pondus och karaktär.
Det finns något nästan filmiskt över en riktigt stor spegel som bara står där lutad mot väggen. Den behöver inte säga så mycket, den bara är. Och det räcker. I ett sovrum blir den förstås praktisk, men det är först när du ställer den i ett vardagsrumshörn, där ljuset får spela fritt i glaset, som något händer.
Spegeln ger rummet ett lugn, samtidigt som den skapar rörelse. Och det bästa? Den ser inte perfekt ut. Den lutar lite, som om den nyss blivit ditsatt i förbifarten, men ändå medvetet. En spegel som vet vad den gör, utan att skrika efter uppmärksamhet.
Runda former har en tendens att mjuka upp det mesta. Där det finns raka linjer, platta ytor och vassa hörn, där kommer den runda spegeln in som en slags motvikt. Den passar nästan överallt: ovanför en låg byrå i hallen, i badrummet som kontrast till kakel, eller mitt i ett rum där den får skapa sin egen mittpunkt.
Den känns både modern och evig. Sätt en tunn mässingsram runt, och den blir varm och inbjudande. Välj en ramfri modell och du får nästan känslan av att den svävar. Det är något meditativt över det hela. Som en cirkel som aldrig riktigt sluter sig, men ändå känns komplett.
När form och funktion möts på rätt sätt händer något. Spegeln med hylla är just en sån uppfinning. Den tar inte stor plats, men den märks. I hallen bär den upp små vardagsdetaljer – nycklar, solglasögon, kanske ett doftljus. I badrummet får parfymflaskorna sin plats.
Men det är inte bara det praktiska som gör den intressant. Det handlar om hur den strukturerar väggen, hur den skapar ordning i kaoset utan att kännas strikt. En liten detalj som gör att hela rummet känns mer genomtänkt, nästan som om det visste precis vad det ville redan innan du gjorde det.
Den gamla spegeln som har sett sina bästa dagar – det är ofta den som har mest att ge. Kanske finns det ett jack i ramen, eller en liten fläck som vägrar försvinna. Just där bor charmen. En vintage-spegel behöver inte anstränga sig.
Den bär på något, en historia, ett minne, ett hem som inte längre finns. Placera den i ett rum med moderna detaljer, och den sätter tonen. Eller låt den smälta in i ett mer lantligt sammanhang. Den fungerar alltid, just för att den inte försöker vara något den inte är. Den bara är, och det räcker långt.
Ibland är det inte spegeln i sig som gör intryck, utan helheten. En hel vägg fylld av speglar i olika former, storlekar och ramar blir som ett eget konstverk. Det reflekterar inte bara ljus, utan också stämningar, rörelser, fragment av liv. Perfekt i en trappuppgång, i en hall som saknar själ eller mitt i ett vardagsrum som behöver lite nerv.
Det handlar inte om symmetri eller perfektion, utan om känsla. Att blanda nytt och gammalt, runt och fyrkantigt, enkelt och sirligt – det ger en levande yta som ständigt förändras med dagen.
Det finns något obönhörligt med en spegel som ramar in sig själv i svart. Den tar plats utan att ta över. I ett vitt rum blir kontrasten skarp, nästan grafisk. I ett mörkt rum smälter den in och förstärker helheten. Den fungerar lite som en punkt i slutet av en mening – den avslutar men lämnar samtidigt utrymme för tolkning.
Den här spegeln säger: här börjar och slutar något. Och i hallen, där dagen börjar och slutar, gör den sig särskilt bra.
Det är något särskilt med det där jämna, mjuka ljuset som bara vissa speglar ger. Inte för starkt, inte för svagt, bara precis rätt. Det ramar in ansiktet, förstärker konturer utan att vara hårt. I badrummet blir det nästan en nödvändighet.
I sovrummet skapas en stämning som känns lyxig på ett diskret sätt. Du märker det inte först, men när det väl är där vill du inte vara utan det. Ljuset och spegeln tillsammans blir som en ritual, något som sätter tonen för dagen och dämpar den på kvällen.
Att inreda med speglar kräver fingertoppskänsla. Här är några av de vanligaste misstagen:
Att placera spegeln så att den reflekterar något du inte vill se dubbelt.
Att välja för liten spegel till en för stor vägg.
Att hänga spegeln för högt upp – den bör alltid spegla i ögonhöjd.
Att glömma bort ramen – ramen gör stor skillnad för stilen.
Att ha för många speglar i samma rum, vilket kan skapa förvirring.
Satsa på en större spegel som reflekterar ljus från fönstret. Det skapar både ljus och känsla av mer yta.
Ja, men tänk på funktion och syfte. I hallen ska den vara praktisk, i vardagsrummet mer dekorativ. Anpassa efter behov.
Det sägs ju att ögonen är själens spegel. Då är det en jäkla trött själ som stirrar blodsprängd i spegeln på morgonen kan jag säga haha. Speglar har ju även mycket vidskeplighet över sig, som det där med 7 års olycka om spegeln går sönder. Så när ni bråkar med sambon därhemma se till att inte slänga i dörrar så speglarna ramlar ner då får ni ännu mer bråk OCH i sju jäkla år :)
Man tänker ibland tanken om inte speglar fanns att reflektera våra ansikten i. Undrar hur världen hade sett ut utan speglar och framför allt, hur hade VI sett ut? Vem vet det kanske hade vart bättre att inte veta hur man ser ut, än att vara självbesatt som alla blivit nu. Den nya generationen passar bra in i den klassiska sagan Snövit.
Där den narcisistiska drottningen säger de klassiska orden….spegel spegel på väggen där säg vem som vackrast i världen ä. I selfiebesatt nutid hade det transformerats till vem som vackrast på instagram är.
Alla rättigheter reserverade - Copyright 2025
Lauren says:
All of the mirrors are beautiful!!
Lauren,
http://www.atouchofsoutherngrace.com
Ellie says:
Ha, ha, säg vem som vackrast på Instagram är! -Så sant! En väldigt ytlig del, som jag ju själv tyvärr är del av, men samtidigt så är den härlig att drömma sig bort i mellan livets hårda törnar. Jag älskar att inreda med speglar själv, kan verkligen förstora ett rum när de placeras på rätt sätt. Gillar även små speglar på bord som får ljusstakar och lyktor att glimra och skimra ännu mer. Lots of love/Your Gangsta Sista.