Svenskar talar hela tiden om hållbart och miljötänkande. Men hur hållbara är ni egentligen runt Jul? Det här är en obekväm sanning, men nån måste säga den. För varje år upprepar Svenskar samma ritual runt jul: handlar för mycket nytt, dukar upp ett överflöd, äter sen mindre än vad man tror, och sist slänger julmat för MILJARDER kronor. Den här biten pratar man liksom inte om vid jul, för det förstör julstämningen.(och samvetet)  Det sticker där det gör som mest ont.

Men varför blunda för allt detta svinn? Det är ju inte hållbart för fem öre, varken för miljön eller plånboken!

Varför köper Svenskar så mycket Julmat?

Det finns något nästan psykologiskt i grejen. Julbordet ska vara fullt, för det ska kännas “rikt”. Ingen vill vara den som har ett “tunt” och fattigt julbord. Det är nästan tabu att vara minimalist på julen. I Sverige ligger det djupt att “dukar man upp ordentligt” då är man en god värd. Då visar man omtanke, sen om man skiter i miljön vem bryr sig? det är ju JUL!

Spara

Är det omtanke? Eller är det rent ego?

Vad signalerar det egentligen när vi köper skinka i XXL-storlek, 30 sillburkar och trettio desserter “utifall” någon skulle vilja ha? Är det omtanke? Eller är det mer att visa upp något för andra? Och när vi slänger allt i soporna sen – vad är det för omtanke? Och hållbarheten den slängde vi ut i soporna den med.

Julsvinnet är en del av jultraditionen idag

Vi har normaliserat detta Julsvinn år efter år. De flesta ljuger för sig själva och tänker “jaja, det blir lite över bara”. Men det ni inte fattar är att det där lilla, blir tillsammans gigantiska summor i slutändan. Julmat för miljarder slängs, som skulle kunna gått till fattiga i krig. Vi skulle kunna leva på de summorna i flera månader, vi skulle kunna resa, vi skulle kunna spara för framtiden som är minst sagt osäker.

Men istället hamnar all maten i soporna. För att julskinkan dag 3 känns “blä”. Detta är inte hållbart och gör mig nästan illamående i skrivandets stund (då så många svälter i världen för tillfället)

Är detta julmat frosseri rimligt då folk klagar på ökade matpriser?

Man kan inte säga att julbordet är “nödvändigt” när 60% av det hamnar i sophinken. Samtidigt sitter folk och gnäller över att smör kostar mer. Att elen är dyr. Att hyran är hög. Men man slänger ändå tusenlappar i ren mat samma vecka. Får man ens klaga på matpriserna då? NEJ!!

Är det verkligen en jul vi mår bra av?

Det finns en annan aspekt som ingen pratar om: stressen(den som gnager långt in).
Den där hysteriska “måste fixa allt” känslan. Den där “vi måste ha allt framme” pressen. För att visa upp en bild av den perfekta julen. Men många mår skit av den där pressen, men vågra inte säga nåt i all Instagram Jul perfektion.

Kanske det är dags att tänka om och äta mindre?

För en sak är säker. Den bästa julkänslan kommer aldrig från mängden. Den kommer inte från hur många rätter som står på bordet. Den kommer från närvaron. Pratet. Känslan av lugn. Och om vi ska vara brutalt ärliga: maten smakar bättre när man har planerat lite smartare och inte maxar allt.

Vi behöver inte kasta miljarder i soporna

Här är några enkla tips hur ni kan vända på steken:

• Handla senare, när du vet hur många som kommer
• Välj färre rätter, men rätter man verkligen tycker om
• Spara rester och ät det nästa dag istället för att köpa ny mat
• Planera bordet estetiskt, inte matmässigt överfullt

Folk tror att ett “större bord” är festligare. Men det är inte sant, det är tvärtom. Ett mer noggrant dukat och planerat bord känns mer exklusivt.

Behöver vi verkligen fem sorters sill?

Det här är kärnan. Få vågar säga det, men nästan alla vet att det är sant: vi äter i praktiken bara två sorter. Resten är bara pynt. En show-off vi byggt upp som “norm” och som sen slutar rakt ner i soporna.

Vad är grundproblemet?

Det är att julen har blivit en bild, mer än en känsla. Det ska se ut som en ”perfekt” Instagram Jul där alla är lyckliga och rika. Skit i om vi är luspanka i Januari och Februari, det är Jul och då måste man frossa och allt ser bra ut på ytan inför släkt och vänner. Den perfekta Insatgram fasaden är viktigare än hur själen mår och att det skriker 0 på bankkontot!

Tänk på detta att det slängs julmat för miljarder, bara för att det ska se “ordentligt” ut på bordet några timmar. Men julens själ sitter inte i frosseri och i mängden av julrätter, den sitter i människorna runt bordet, i stunden och i känslan. Det var detta Julen var ämnad till, före all perfektionsångest slog klorna i folket varje Jul.

MEN! det går att ändra tankesättet och år 2025 kan bli året då vi släpper prestationsjulen.
Och istället väljer den äkta riktiga Julen den som är både god och hållbar!

Vad tycker ni om Julsvinnet ? ge gärna en coment så vi får höra.

Foto i topp: Land