bästa inredningsbloggar

Att driva en stor inredningsblogg är ingen dans på rosor! Eller nej vänta jag ändrar det till att överhuvudtaget driva en större blogg. Allt ser så jäkla perfekt ut på ytan i blogglandet men bakom ridån kan jag tala om det ser helt annorlunda ut. Förra året tex. var det stora tekniska störningar för mig bakom bloggkulisserna som ingen visste om, det var då otroligt tröttsamt att orka blogga. Det sägs att en olycka kommer sällan ensam, jag säger snarare att ett tekniskt problem kommer sällan alena. Jag har även drabbats av extrem social mediatrötthet som har varit jättejobbig och förlamande, vilken kom efter bla. en långdragen sjukdom som jag kämpat länge mot. Så nu nyss kom ett nytt stort nederlag, där jag insåg jag blivit rejält utnyttjad av en större tidning. Allt detta har gjort mig totalt själsligt uttömd, fått mig känna meningslöshet i det jag gör. Inspirationen att prestera och ge utåt saknas, vilket i sin tur har gett mig otrolig prestationsångest ang bloggen. Jag menar min blogg står ju för ”Its all about inspiration” då är det jäkligt tufft när inspirationen lyser med sin kreativa frånvaro.

Jag har länge velat skriva av mig detta hur jag känner, för jag vill att folk ska veta att bloggare och influncers inte är några perfekta bortskämda supermänniskor, oooooh nej! oftast väldigt långt ifrån. Jag ger även detta till alla er som vill börja blogga och Instagrama så att ni vet vad ni ger er in på.

Länge har jag märkt att det finns så jäkla många fördomar, avundsjuka och falska myter om hur perfekt och glammigt liv alla bloggare har heeeela tiden. Jag känner därför att nu fasen är det dags att sätta ner sanningsskåpet vart det står IRL och inte i cyber lala land. Därför att många därute tror att driva en större blogg är att leva i ett perfekt Hollywood-leende, Instagram filtrerat perfection land all the time. Jag minns även vad en kille skämtade om en gång. Han sa jahaaa du är en sådandär bloggare, jaha ja det vet man ju hur bortskämda och ytliga ni är.

RING, RING! Verkligheten ringer med real news from the real world, NEJ så ser det inte alls ut. Nej bakom den fejkat perfekta blogg och Instagram-ytan kantas vi alla regelbunet av utbrändhet, prestationsångest, svåra sjukdomar, barnförälderstress, familjefejder, blogg bitch fights, tekniska breakdowns, nättroll haters, avundsjuka, utnyttjande skitföretag, social media trötthet OCH lägg där till hårt pressande jobb, som tär på även den starkastes toppbloggares nerver.

INREDNINGSVIS KÖPTIPS

Jag som erfaren större bloggare spräcker härmed i detta inlägg de uttjatade myterna om bloggare och ge er istället den brutala bloggbaksidan, den som ni aldrig ser utåt. Mina damer och herrar bloggbikten har öppnat och den sanna bekännelsen har inget perfekt photoshopfilter eller #imsohappyallthetime.

Inredningsblogg baksidan

1. Helvetisk hosting!

Bloggmyt: Alla bloggare är tekniska genier och do-it-yourself superwomans som brinner för programmering och teknik alá Steve Jobs och Mark Zuckerberg. Vi ÄLSKAR allt med bloggen och vi löser en ERROR kraschad hemsida och krånglande plugins lätt som en plätt. Vi är födda tekniska feministiska superhjältar och behöver absolut ingen hjälp på något tekniskt plan. SPECIELLT inte från en man!

Verklighet: Fyfan för tekniska nederlag! Nämn något som är värre än en EJ fungerande hemsida, när man jobbar med en hemsida? Ni med hemsidor fattar vad jag menar och jag har minsann drabbats av massor av tekniska WordPress missöden på grund av ett vidrigt webhotell. Webmailen fungerade inte alls stundtals, med förlorade brev därtill och efter 1000 international server error 500 kände jag att nu jäklar får det vara nog. En helvetisk host med urkass hostingservice på nedköpet kan få även den bästa bloggare att tappa skrivarsuget.

Jag kände att efter hemsidan låg nere pga message server fel för 500ade gången, att jag åldrades i samma snabba takt som inspirationen att blogga gick ner. Det värsta är när supporten (praktikanter på 18 år) sänder samma jäkla copy paste mail på alla frågor man ställer. Efter ett sådant tekniskt missöde krävs litervis av fillers, färgning av nya grå hår i massantal och akut SPA besök VS några stadiga GT groggar.

Slutlig lärdom: En bra host är alla bloggarens bästa vän! Ta därmed inte första bästa webhotell till lägsta pris utan jämför olika hosting företag NOGA på nätet. Kolla ALLTID vad andra folk säger på Trustpilot och låt er inte luras av webhotellens falskt insmickrande lockelser samt låga priser. Inget säger heller att Svenska hosting företag är bäst, nej faktum är att de utländska ofta ligger långt före i allt och dessutom har mycket bättre support.

Sedan till alla er som liksom mig hatar den tekniska biten av bloggandet, våga be om hjälp av de som faktiskt är bra på OCH gillar det. Webbdesignbyråer är första valet men för guds skull JÄMFÖR många innan ni väljer en, då många är riktigt oseriösa killar. En webbdesigner erbjöd mig tom massage, jag menar halllååå!

Två super tips på grymt bra webhotell/hosting företag är Svenska Oderland som jag själv har bytt över till, samt utländska grymma Siteground.com med troligen den bästa supporten i världen just nu.

Jag tipsar även om den grymma web killen Jens på webbyrån Lund SEO som hjälpte mig flytta över bloggen mitt i error krisen och jag rekommenderar alla att anlita hans företag.

Kort sagt: Våga be (killar) om hjälp då ensam inte alltid är stark och sometimes independent woman sucks!

2.Pressen att leverera!

Bloggmyt: Alla bloggare älskar att blogga varje dag 365 dagar om året och har en själslig inspirationskälla mer fylld än baren den 25e. då vårt liv är så perfekt och fyllt med kul fester HEEELA tiden. Vi älskar alla att synas lägga ut våra liv till allmän beskådan ALLA 24/7, då vi alla är lika mediakåta och älskar uppmärksamheten till max.

Verklighet: Knappast va! Influencers är väl människor som alla andra och ibland vill man bara lägga ner hela skiten och krypa under täcket. Under min tid som jag drivit min inredningsblogg sedan 2012, har jag hunnit vara med om ett antal rejäla livskriser som sugit ut mig totalt mentalt. När tex. min far dog 2013 då var den allra värsta tiden för mig att blogga, ja jag slutade faktiskt helt ett tag. Jag orkade ingenting var helt själsligt slut av allt kring dödsfallet och privat sorg. Som tur är hade jag min dåvarande underbara kille och bloggkollega Jon som hjälpte mig att göra blogginlägg under tiden som jag hade min totala mentala kollaps.

Bara ett år senare var Jon hastigt tvingad att flytta till Norge pga jobb och jag fick ännu en stor förlust. Jag kunde inte flytta med och där stod jag nu helt ensam med bloggen och MÅSTE än en gång leverera mitt i nederlag, vara positiv i inläggen och tipsa om banala ytliga inredningstips. Trots att det var hans kärlek som hade gett mig min blogg-glöd och när han försvann, då bara slocknade den mitt i all sorg, chock och heart break.

Sorgen efter Jon är den värsta i mitt liv och jag lever med den än idag. Tiden läker inte alla sår som det sägs, men för att överleva så börjar man att sakta att acceptera förlusten. Efter flera sådana familjeslag var det jäkligt svårt att få tillbaka livsglädjen, inspiration och vara kvar på bloggtoppen om man säger så.

När ändå bloggbikten står öppen kan jag även asvlöja att jag lider av diagnosen svår PTS (posttraumatisk stress) och återkommande kronisk trötthetssyndrom med värk som blir mycket värre under stressade perioder, vilket jag varit igenom många. Det är som att kroppen bara lägger ner och jag orkar knappt tänka klart, får sk. brainfog och jag blir även socialt skygg av PTS-anfall, tappar allmänt orken till allt.

Slutlig lärdom: Ingen bloggares liv ser ut som på de photoshoppade bilderna i perfekta leende putande posér. Bakom kulisserna pågår exakt samma vardag, som för alla andra vanliga dödliga kallas LIVET, med alla upp och nedgångar det nu innebär. Ibland har bloggare rejält kassa perioder och då tryter inspirationen att ge rejält kan jag säga.

Det jag kan tipsa om är att göra flera blogginlägg när ni är på topp, då har ni dem redo på lager i draft till sämre dagar. Till sist, sluta att kommentera hos bloggar att de blivit tråkiga, som jag såg hos en annan blogg häromdagen, då det ofta är mycket mer som ligger bakom att inläggen inte är på topp.

Kort sagt: Ingen är perfekt, ytan gömmer mycket och vi är alla människor med problem, det enda som skiljer oss åt är titeln!

3. Förföriska falska företag!

Bloggmyt: Alla toppbloggare är stenrika, badar i cash och glider på lyx yacht med pina coladan i högsta hugg. Vi lever alla väl på våra bloggar jobbar inget men drar ändå stadigt in pengar hela året runt. Vi går flera gånger i veckan på feta VIP partyn och är alltid i centrum likt en Hollywood superstar på röda mattan.

Verklighet! Skojar ni! Well kanske om man heter Kenza eller är känd från TV som Wahlgrens. För oss andra dödliga är det ett jäkla jobb att få snurr på en stadig business kring en blogg. De flesta större bloggare har även andra jobb och inkomster vid sidan av bloggen. Man får för det första jobba hardcore långt in på natten i början för att marknadsföra sig. När sedan gjort sig ett namn och företag börjar samarbeta, då börjar nästa helvete.

Företag försöker att uttnyttja bloggare REJÄLT, alla tar chansen som de gamar de är att få backlinks for free från en stor känd blogg. När man sedan satt sitt reklampris och sedan blir erbjuden några skitvaror som ser ut som nåt katten spytt upp eller de ger urkass ersättning, då får det fasen vara nog. Många firmor är heller aldrig nöjda oavsett hur bra jobb man gjort åt dem. Man vill bara be dem dra åt helvete, men man håller såklart god min för bloggens rykte. Det är rent av respektlöst att nedvärdera en bloggares jobb genom en usel ersättning. Våra bloggar är den perfekta personliga marknadsplatsen för företag att synas på och ska därmed värderas skyhögt. Frågan om man kan leva på en blogg blir jag jämt hjärntvättad av från folk och svaret är en gång för alla är JA, men det är ett jäkla heltidsjobb slit för alla som gör det.

Sedan har vi flera stora välkända tidningar och inredningssajter som utnyttjar bloggare att skriva gratis. Vi är ju baaaara bloggare och inte ”riktiga” journalister, så varför betala? Att sedan bloggare/influencers i modern mediatid är mycket populärare som inspirationskällor inom inredning och mode än tidningar, det talas det minsann inte högt om i gammelmedia sfären. Att bli utnyttjad som gratis skribent är likt att bli sexuellt utnyttjad. Det vill säga man låter det ske, håller käft, men efteråt känner man sig bara tom, använd och äcklad.

Slutlig lärdom: Låt ALDRIG företag utnyttja er och sälj aldrig ner er i desperation! Ni är värda riktiga pengar för det riktiga jobb med publicitet och länkar som ni ger butikerna och tidningarna. Att annonsera i en större blogg ger ett företag mycket bättre direkt personlig reklam, än om de legat på Sköna Hems sista reklamsida med en liten skitannons som ingen ens läser.

Våga stå upp och säga NEJ TACK till firmor om de erbjuder fula varor som inte ens är värda att ge bort i present. Hur mycket man kan ta betalt som bloggare? Det beror på hur populär stor besökt blogg eller Instagram sida man har, så tänk efter noga vilket pris er blogg är värd innan framtida samarbeten.

Till sist: Börja aldrig blogga eller Instagrama bara för att tjäna pengar då folk ser igenom det direkt, börja för att ni tycker det är kul. Blogga heller inte bara om vad ni åt till frukost om ni vill tjäna pengar, nej ni måste hitta er personliga blogg nisch. Blogga om något som känns relevant i samhället och som ger folk i allmänhet ett värde.

4. Lite hat får du väl tåla! du är ju influencer

Myt: Du är ju en känd influencer då MÅSTE du ju tåla lite! du måste kunna ta baksidan och alla kan ju inte älska dig fattar du väl. Japp! Vi influencers är iskalla robotar utan känslor och då måste man ju kunna ta LITE skit….eller hur?

Verklighet: Den första kommentaren tror jag många influencers känner igen sig i och hur jävla dum är den rent ut sagt?

Den absolut värsta baksidan av bloggandet är nättroll eller haters som de även kallas. Jag och vi andra som driver inredningsbloggar är väldigt förskonade då vi ger materiella tips och inte så mycket personlighet om oss själva. Däremot har jag läst kommentarer hos mode och lifestylebloggare som får mig bli stum (vilket jag aldrig är) En av de värsta coments var till en svårt cancersjuk kvinna som hade en välbesökt blogg. En hater kvinna (som vanligt) skrev ett flertal gånger ”MEN är du kvar har du inte dött ÄN”

Jag frågar såhär vilka i helvete sitter och kokar ihop alla dessa hat coments? Hur ser de ut och hur funkar man i huvudet som spyr sådan galla över andra människor man inte känner? Det jag måste tillägga här är att det BARA är kvinnor och tjejer som skriver hat coments till andra tjejer. Så det där med Feminism att ALLA kvinnor ska backa varandra, vara starka ihop BLA BLA, det är sådant bullshit att jag vill gråta. Feminism är inget annat än en omvänd häxjakt, där det är häxorna som hatjagar de oskyldiga som inte vill vara med i flatkulten. Feminism är inget annat än en sjuk sekt och är dessutom väldigt lik nazismen. Det vill säga har mottot joina oss, tyck som oss eller vi jagar dig till döden till du tycker som oss. Jag står istället för humanism det vill säga, se människor som människor istället för ras, kön eller ålder. Jag frågar sist hur många mammor som sitter dolt bakom datorskärmen därute och är haters mot andra? Vilken förebild är ni till era barn?

Slutlig lärdom: NEJ bara för att vi är influnencers och vissa av oss kända så ger det ER ej rätten på ett jäkla vis att spy er bittra skit i comentfältet. SKÄRP ER! och get a life säger jag bara.

Antihatertips: Börja ALDRIG argumentera eller tala till en hater i comentfältet, för det är det de vill. Det allra bästa ni kan göra är att bara iskallt radera kommentaren om och om igen, för till slut ger sig hataren. Fortsätter de ändå i coments så anmäl det till polisen, det går enkelt spåra IPadresser i nutid. Så ni som tror ni sitter säkra bakom er skärm därhemma NEWSFLASH! nej det är ni inte, så tänk på vad ni säger till folk. Haters är inget annat än olyckliga, tragiska människor utan kärlek i deras liv, så egentligen borde man bara tycka synd om dem.

5. Att driva inredningsblogg = perfekt hem

Bloggmyt: Japp! driver man en stor inredningsblogg då ska man verkligen leverera det man säljer ut. Såklart bor jag i ett Hollywood mansion med gate, bodyguard och swimmingpool. Så känns det iaf när man talar med folk i allmänhet och pressen blir därmed jävligt stor om det ska fotas för en tidning. Vissa killar vågar tom inte ens bjuda hem mig av prestationsångest alá ful dekor, jag menar kom igeeeen haha :)

Verklighet: NEJ! Jag får jämt höra åhhhh då MÅSTE ditt hem vara ett riktigt sagoslott. Jag säger bara wake up to reality, nej mitt hem är en vanlig lägenhet i Kungsladugård (visserligen högt i tak:). Den är ibland rörig, med obäddad säng, odiskad i köket, full med katthår i soffan och har regelbundet klassisk tandkräm vs sminksprätt på badrumsspegeln PRECIS som hos alla andra.

Slutlig lärdom: Om man inte är perfection Barbie så är inget influencer hem perfekt hela tiden, så som det framställs på alla stylade och överfiltrerade Instagramfoton.

Kort sagt: Allt är inte guld som glimmar! Vi lever IRL

6. Fejkade faces och länkluder!

Bloggmyt: Om jag behandlar bloggaren som om det vore Beoncé herself, DÅ får jag precis vad jag vill ha i slutändan.

Den falska delen av bloggandet är den jag som är känd för att vara ärlig och rak har allra svårast för. Jag vet inte hur många som talat till mig som jag är Queen B och rövslickat mig i överdos för att få länkar. Ja faktum är att vissa folk känns som de kan sälja sin själ för en enda lite jäkla backlink. Jag har döpt dem till länkluder då de beter sig lika desperat som …ja ni vet vad.

Det andra falska är bloggmingel där bloggare som bara sett varandra online, tror att de känner varandra IRL och går fram säger med ett stort fejkat flin, meeen hejjj gummmannnnn. För att i nästa stund spy galla och snacka skit om 2a bloggaren till den 3e. Jag har aldrig gillat att gå på ytliga kindpussmingel, utan jag kör mitt eget udda bloggrace. Jag är en social ensamvarg som går min egna unika väg i en värld full av klonade fejkade faces. Det jag känt mig extra trött på senaste tiden är att vi inom social media döms efter siffror. Ju fler följare på Instagram eller ju fler FB-likes du har ju bättre människa är man i andras ögon. Det är ju HELT SJUKT att bara för massa andra personer gillar någons bilder då är den personen helt plötsligt en social mediagud som ALLA ser upp till….snacka om fejkad ytlig kärlek. Jag vet tjejer som sagt ÅHHHH tack för du talade till mig du gjorde min kväll bara för jag har en del följare på Insta.

Vi måste börja inse att detta falska gillandet vi byggt upp i social media, kommer att bryta ner oss, ge alla ännu mer stress att inte duga och i slutändan göra oss djupt själsligt sjuka. Vi måste fatta att ett människovärde styrs inte över hur många jäkla likes du har på en Instagrambild. Sedan kan man fråga sig vart kommer denna fanatiska jakt på gillande från andra? Lider alla av en kollektiv brist på egenkärlek och extrem låg självkänsla? Det är blan annat det här fejkade gillandet överallt online som utlöst min sociala mediatrötthet. Jag längtar efter något ÄKTA och inte gillande från ett fejkad Instagramkonto med 100000 % köpt kärlek (och följare:)

Ett exempel på fejkgillande var en gång när jag skulle skriva om en dam på en hudsalong, när jag mötte henne så visste hon inte att jag var bloggaren och hon var skitsur i bemötandet. När jag sen sa att det var jag som var bloggaren DÅ ändrades hennes attityd direkt som vända på en hand till SÅ äckligt trevlig att jag fasen skrattade för hur uppenbart falskt det var.

Slutligen: Desperation är PINSAM! Alla ni som är falska och rövslickar influencers överdrivet för att få något, ni är så jäkla pinsamma. Förstå en gång för alla att alla bloggare ser igenom den two-faced fejkade fasaden direkt.

Kort sagt: Ärlighet varar längst, sa alltid mamma och så rätt hon hade! och jag tillägger att kärlek IRL är den som gäller inte den fejkade kärleken online.

7. Får influencers mer ragg?

Sist….Man måste ju lätta upp bloggbikten lite va!

Hmmm! här måste jag nog bara helt enkelt hålla med, MEN nackdelen med många som jag har dejtat är att de BARA talar om bloggen, så jag börjar fatta lite hur TV-kändisar känner sig. Typ gillar han verkligen mig eller bara tar mig för den populära bloggstatusen haha:)

Slutsats: Jag ska helt enkelt knipa min stora käft om att jag toppbloggar när jag dejtar någon i framtiden:)

Så om allt är så jävligt varför då fortsätta blogga? Jo för såklart finns det framsidan av bloggandet och det är helt jäkla underbart att kunna inspirera andra som också går igenom skit i livet. Att få skapa och hjälpa människor som tappat inredningsgnistan, samt att få sprida mitt personliga budskap om att kunna få det lyxigt billigt hemma, så att alla har råd att få det fint. En blogg blir även en ny identitet, ett CV, en personlig stolthet och den skapar även många oväntade spännande möten samt nya jobb IRL. För mig som var långvarigt kronisk sjuk innan bloggen startade, har den även gett mig ett nytt liv och en tro på mig själv som inte fanns innan. Det var min dåvarande kille och bloggkollga Jon som kom med idéen till bloggen, han såg det friska i mig och vad jag kunde göra ist för det jag inte kunde göra. Det betydde allt att nån såg min talang där jag själv bara såg mörker och se nu vad jag byggt upp tack vare det.

Jag ger sist en guldstjärna till alla blogg och Instagramtjejer därute både kända och okända för att vi aldrig ger upp att ge. Vi ska därför stötta varandra och inte snacka skit om eller nedlänka varandra, vi sitter ju trots allt i samma rockande bloggbåt vilken kan sjunka imorgon.

Den mest rörande coment jag fått var från en tjej vars bästa vän dött och hon var jättenere. Hon skrev att när hon läst Inredningsvis fick hon tillbaka livgnistan igen för att allt var så vackert i min blogg. Eller en liten 10 årig tjej som skrev till mig att jag fått henne att starta en helt egen inredningsblogg.

DET får mig att resa mig igen efter motgångar, hitta kraften och fortsätta blogga. För trots all skit och slit bakom kulisserna är det i slutändan värt det, om jag kan göra någon glad och inge hopp om något bättre. Jag är övertygad om att min uppgift här på jorden är att sprida skönhet, inspiration och ljus i en allt mörkare värld. Jag hoppas att även att min sociala mediatrötthet ger med sig nu när våren kommer och att inspirationen spirar ihop med vårknopparna.

Jag borde kanske döpt inlägget till en bitter bloggbitch bekännelser. Men ibland är det bara så jäkla skönt att ventilera, keep it real, tala från hjärtat och betrakta saker från båda håll och inte bara genom ett perfekt gråtonat instagramfilter. Jag hörde nåt väldigt passande i en Madonna låt häromdagen… We all gonna lie down on the floor sometime but its how you pick yourself up that really matters.

Sååå! medan bloggbikten står öppen, vad har ni att bekänna ? Nån mer än mig som känner sig socialmediatrött?

/Maria en ej perfekt bloggare:)

INREDNINGSVIS SHOPP