Julen – en laddad historia och inte god för alla

Julen är en mycket laddad historia på många olika vis! Vi önskar varandra God Jul hejvilt av gammal vana, men för många är julen långt ifrån god. Många vill inte ens fira jul hemma då föräldrarna super extra mycket och bråkar under julledigheten. Många känner sig ensamma med smärtsamma minnen av jular i dåtid som var mycket bättre (mig själv inräknad) Alla har heller inte en familj, inga föräldrar eller någon stor släkt att frossa julmat ihop med. Eller också har man släkt och massa folk att umgås med, men man avskyr att tvingas fira jul med dem.

Samhället bygger som med allt annat upp ett ouppnåeligt ideal och en press av HUR julfirande ska vara. Detta gör att julen som ska kännas avslappnad och kärleksfull, bara blir till ännu en extrem stress och ångest att uthärda. Jag har själv döpt om den från Christmas till Stressmas då det är mer passande. Julen är lite som när den populära eleven i skolan kom med en perfekt outfit, som sedan alla andra ville ha samma, för om de hade den skulle de också bli lika populära och glada. Vad jag menar med det är att julgräset sällan är grönare på andra sidan.

Har man ingen att fira jul med blir det näst intill en skam att säga högt till andra att man firar själv, då ALLA andra (tror man) firar den perfekta Ernst-julen med familj, släkt och vänner. Vilket i sin tur gör att många isolerar sig ensamma i tysthet under julen, med hemska plågsamma utanförskap tankar och kanske i värsta fall tar sitt liv.

Vi behöver helt klart sänka ribban med julen och speciellt den hysteriska köpmanin ihop med den. Julen handlar inte om vem som pyntar mest trendigt eller vem som får den dyraste flashigaste julklappen. Julen ska handla om kärlek, att ge och bry sig om andra även främlingar, att stanna upp och reflektera över det som verkligen är viktigt och genuint i livet. Julen behöver inte se ut som i en jäkla perfekt Disney film, utan gör den istället unik och ingen annan lik.

Det som var riktig jul för mig där jag växte upp, det var när mamma hade gjort julfint i mitt barndomshem på landet och på kvällen tände alla juljusen. Mamma var för mig julen och hon ingav all den kärlek och värme som jag önskade att alla barn fick uppleva under julfirandet. Så på kvällen när snön låg gnistrande vit utanför och alla levande ljus värmde så mysigt, då läste hon dikten som för mig är mer jul än allt guld, glitter eller dyra paket i världen.

Jag talar som Tomten av Viktor Rydberg den Svenska klassikern och mors Astrid Lindgren lika röst var bara som gjord för att läsa upp denna underbara julsaga som här följer!

blogger-image-341764932

Tomten av Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

 

God Jul till er alla, tack för att ni tittat in detta året och kom ihåg att världen går inte under om julskinkan skiter sig:)

LOVE M

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply
    Ekenäsliv
    torsdag, december 22, 2016 at 20:15

    Hej Maria!
    Så klokt skrivet och jag hoppas verkligen med att denna köphysteri kan lägga sig…
    Tyckte ändå jag såg nån rubrik om det i veckan faktiskt…

    Tack för all inspiration du ger och så önskar jag dig
    En riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År!
    Varm kram Anna

    • Reply
      Maria Ljungström
      torsdag, december 22, 2016 at 23:51

      Tack underbara du för alla fina ord detta året och ha nu en riktigt GOD JUL utan stress :)

  • Reply
    Lauren
    fredag, december 23, 2016 at 04:30

    Lovely post!

    Lauren,
    http://www.atouchofsoutherngrace.com

Leave a Reply